3. Våra känslor är alltid med oss
Vad kommer först tanken eller känslan?
När vi ser, hör, tänker, doftar, smakar och existerar i vardag och helg, är våra känslor med oss. Var vi än går och vilken tid det än är på dygnet är de ständigt med oss och färgar allt vi erfar. På ett eller annat sätt, på gott och ont finns de alltid där. De är med oss och formar våra filter, varigenom vi uppfattar världen och oss själva. Det vi känner ger oss alltid en extra unik dimension till alla våra erfarenheter i livet.
Ett sätt att se på känslor
Vår förmåga att uppleva känslor kan beskrivas på många sätt. Somliga ser ordet passion som en beskrivning av graden eller mängden av känslornas flöde. Medan andra använder order passion endast i samband med kärlek. Men skulle vi se ordet passion som ett sätt att beskriva känslans styrka eller vårt engagemang bakom det som ökar en viss känsla. Då kan vi sannolikt vara överens om att passion kan öka eller minska i olika grad. Vi kan lägga till ytterligare en bild till detta. Vatten gärna tillsamans med väder gör sig ofta bra som bilder för känslor. Det känslomässiga flödet skulle då kunna beskrivas som en flod eller ett flöde i en kran. När det gäller flödet kanske stadsbor är mer mottagliga för bilden av en kran medan naturmänniskor för sitt inre lättare kanske kan se bilden av en flods naturliga flödesförändringar beroende på årstider och väder. En kran kan precis som en flod kan sina. En torkad flodbädd eller en kran utan vatten skulle kunna ses som en bild för hur det kan vara när känslorna flöde mer eller mindre sinar eller minskar.
Dock är det sällan så att våra känslor helt sinar eller tar slut. De byter kanske karaktär men de försvinner inte. Men när vi försöker ignorera det vi känner eller göra oss bedövade inför plågsamma känslor kan det liknas vid att vi försöker strypa känslornas flöde. Vi önskar kanske att de skall upphöra eller helst skall torka ut, så att vi skall slippa känna det som gör ont. Vad vi inte alltid tänker på är att vi inte kan stänga av endast en viss enskild känsla utan att vi påverkar hela det totala känsloflödet precis som om hela floden i stort sett torkade ut eller kranen nästan helt stängs igen. Det vi kan förvånas över är det faktum att om vi stryper tillgången på det ena så gör vi det även för det andra. Gör vi oss blinda och döva inför det egna eländet, sorgen och smärtan, bedövar vi oss samtidigt också inför vår egen förmåga att uppfatta lycka och glädje i livet. Vi behöver lära oss att hantera det plågsamma på ett sådant sätt att vi även har kvar möjligheten av uppleva och känna känslor av lycka och glädje. Men en ökad medvetenhet kan hjälpa oss att förstå varför våra smärtsamma känslor triggas igång. Den som har insikten att tanken skapar känslan kan förstå nödvändigheten i att förändra tänkandet så att tankarna som produceras genererar känslor som gör att vi sakta men säkert mår allt bättre. Men det kan vara svårt att se att det är vi själva som skapar det vi känner med våra egan tankar. Ofta tror vi att känslan kommer först och att vi bara reagerarpå det som händer.
Vi kan också beskriva känslor utefter olika typ av vibrationsfrekvens. När det mörka känslorna finns i oss ger de långsamma, dova, slöa eller tunga vibrationer medan ljusa känslor ger oss snabba, korta, energifulla eller lätta vibrationer. Beroende på mängden, kraften och intensiteten i de olika typerna eller med andra ord beroende på hur arg, upprörd eller sorgsen man är eller hur glad, lycklig, entusiastisk och euforisk man är, kan man föreställa sig en slags balans mellan dessa olika sidor. Det är lätt att känslomässigt sjunka ner av en liten "mängd" tunga känslor. Tvärtom behövs en "större mängd" glädjefyllda lätta känslor för att höja upp oss när vi är dämpade. De tunga känslorna tynger gärna ner de lätta. De långsamma drar gärna ner de snabba och de dystra förmörkar gärna de ljusa känslorna. Man kan se det som att lite tunga känslor kräver mycket mera lätt känslor för att neutraliseras. Vi tenderar att lättare och oftare bli förmörkade, arga och sorgsna än studsa omkring i glädje och lyckorus. Det är oftare svårare att bli glad när man är sorgsen jämfört med hur lätt man kan gå från glädje till att känna sig dämpad.
Att göra känslor begripliga
Det leder ingenstans att försöka tänka ut hur det skall kännas att leva. Livet kan bara levas i den glipa av nu som existerar i stundens ögonblick mellan det förflutna och framtiden. När vi lever använder vi hela vårt väsen med hela dess förmåga. Vi upplever livet med och genom hela vår kropp och hela vår varelse. Till vår hjälp att göra detta har vi bl a vårt känsloliv. Känslor är inget vi väljer in eller väljer bort när det passar. Det är något som finns där hela tiden. Det är en del av vårt väsen. Vår förmåga att känna ger oss en känslomässig tolkning av allt det som vi är med om. Vi kanske tror att känslorna inte finns när vi försöker göra oss bedövade inför hur vi upplever dem. Men känslorna är själens sätt att tolka och svara på livets intryck, våra tankar, situationer och händelser som vi dagligen konfronteras med. Känslorna försvinner inte även om vi kanske gör allt för att ibland inte känna dem eller försöker bedöva vår förmåga att känna. Det är tankarna som vi har som genererar känslorna. Därför kan det uppfattas som om vi med olika former av sysselsättningar, distraktioner eller hyss inte längre känner. Vad som händer är att vi börjar tänka på annat, vilket i sin tur genererar andra känslor än dem vi tidigare kände. Genom att fokusera och koncentrera oss på annat som t ex väcker neutrala känslor förändrar vi det vi känner.
|
"När skönheten kom till byn, då var klokheten där....."
Nils Ferlin |
Känslornas särskiljande karaktärer kan beskrivas som olika nyanser av sinnesrörelser. Det är här vi gärna vänder oss till våra konstnärer, poeter, diktare, trubadurer, musiker, målare och andra som lyssnar in och vänder det inre intrycket till ett yttre uttryck som kan höras eller betraktas utifrån på ett nytt sätt. Vi blir lyckliga när vi i deras konst finner något som vi känner igen hos oss själva. Känslor blir till ord, toner, färger, former, rörelser som i sin tur väcker nya känslor och ger oss nya intryck. Många gånger kan vi känna oss ordfattiga inför livet och vad det utsätter oss för. Då kan konstnärernas verk hjälpa oss att hitta de rätta orden, tonerna, bilderna eller färgsättningarna åt oss eller förlösa det vi känner i skulpturernas former eller dansens rörelser. I deras skapelser hittar vi ibland på något märkligt sätt fragment av vårt eget inre liv. Plötsligt kan vi återuppleva samma känsla som vi tidigare haft och då kan vi känna att just så kändes det då eller precis så där känns det just nu. Det vi ser och upplever kanske väcker minnen som väcker känslor och vi känner samhörighet när vi tycker oss känna samma sak.
När vi ser på känslor i form av energier så kan man se dem som något som har olika densitet, kraft och nyans. Känslornas karaktärer kan uppfattas som olika vibrationsfrekvenser som i sin tur kan översättas i t ex toner, grader av ljus, olika täthet eller vikt. Mörka bastoner, med mycket tyngd och intensitet, som släpar sig fram kan vara en beskrivning av depressiva, ödesmättade, vredgade eller hotfulla känslor som gör oss tungsinta. Medan ljusa, lätta, diskanttoner som har en lite studsande, svävande luftighet kan vara en beskrivning på glada, fnittriga, lyckliga känslor som lyfter sinnet. På samma sätta kan vi med färgerna måla intensiva, mörka, mustiga och färgstarka uttryck i tjocka lager som utstrålar stark densitet eller måla drömlikt svävande, ljusa, lätta och luftiga pastellfärger med lätta penseldrag som får oss att tänka på något genomskinligt. Alla dessa sätta kan beskriva känslor som kan hjälpa oss att forma inre bilder av våra upplevelser. Vi behöver kunna göra vår känslovärld begriplig för oss själva. Diktarnas och poeternas ord kan hjälpa oss att beskriva det vi känner med ord, om orden sviker oss när upplevelserna blir för starka. Orden är det tänkande sinnets symboler som hjälper oss att beskriva oss själva och den värld vi lever i. Ibland kommer vårfloden med sådan kraft att vi inte längre hör det som vagt viskas i vinden.
|
Här är den största paradoxen: man kan inte lita på sina känslor, ändå är det känslorna som kan ge dig de största sanningarna.
Dan Herold |
"Paradoxes are the only truths", sa George Bernad Shaw. Känslor är på ett sätt en paradox. Vi behöver dem för att bli lyckliga men de kan också ställa till en hel del negativa problem för oss. De vanligaste sätten att hantera detta bruka vara att antingen försöka öka de glädjerika känslorna på olika sätt eller att försöka stänga av eller göra oss så onåbara som möjligt för de besvärliga känslorna. Men att stoppa en känslas flöde när det bubblar på som bäst är som att försöka stoppa en mäktig flod. Våra lyckliga och glädjerika känslor ger oss sällan några bekymmer. De känslor som vi däremot brukar ha bekymmer med är de plågsamma, tunga, mörka och smärtfyllda känslorna. Naturen låter sig inte med lätthet stoppas. Genom att vi håller igen på känslorna kanske flödet däms upp en tid men det bildas istället en stor kraft någon annanstans. Man kan säga att man liksom bara flyttar problemet. Under tiden sjuder känslorna i det fördolda och någonstans i framtiden brister fördämningarna. Problemet är inte löst. Att försöka stoppa det känslomässiga flödet är inte någon bra lösning.
Vi behöver gå hela vägen ända fram till källan när vi försöker lösa vårt problem. Det handlar inte så mycket om att lära sig hantera känslan eller stoppa känslan från att finnas, även om det kan också vara nödvändigt i vissa situationer, som det handlar om att ta reda på vad det är som skapar eller triggar igång själva känslan.
Innan vi når dit får vi helt enkelt bita ihop mitt i känslostormen tills den bedarrat. Gräv dig i en mental bivack. Det låter inte som ett råd som man älskar att följa. Men det är bra mycket bättre än det inledningsvis kan låta. När känslor svallar har sinnesrörelsen en viss mängd energi. När den har fått storma en tid tar energin slut och känslan ebbar sakta ut. Genom att inte ge känslan någon ny näring av nya associerande tankar utan istället låta den får larma och storma färdigt, i förvissningen om att "även detta går över", så tar energin efter en tid faktiskt slut. Under tiden som vi väntar ut den behöver vi kanske stålsätta oss. Det kan vara svårt när det stormar som värst, men försök åtminstone att sträva efter att tänka och säga så lite som möjligt. Betrakta känslosvallet som om det tillhörde någon annan. Sysselsätt dig med att bara beskriva känslorna med färger, former, diktande ord, musik, bilder eller dansande, stampande rörelser. På så sätt kan du skapa lite mental distans. Du kommer att bli förvånad hur mycket du lär dig av det. Pröva får du se.
Fördelen är att när du gör dig tillgänglig för känslan genom att vara i den och som en trädkrona låter stormen rusa genom dig så behöver du inte senare bära den med dig in i framtiden. Du får bara med dig minnet av hur upplevelsen kändes, men du kapslar inte in känslan i dig. Känslor kräver att få bli upplevda det är allt. Du behöver alls inte göra något bara för att du upplever en känsla. När du tillåter dig att uppleva dina känslor så är det en dimension av livet i en kännande kropp som du upplever. Detta är att uppleva stark ilska, hmm, intressant upplevelse. Detta är att uppleva djup frustreration, hmm, intressant.
Känslorna är själens språk
Känslor kan ses som själens gensvar på tankarna som vi tänker. Somliga tycker nog att det är svårt att tro att varje egen känsla föregås av en egen tanke. Men ju mindre medvetna vi är om vad och hur vi tänker och mentalt fungerar desto mindre medvetna är vi om vad vi tänker på eller vilka tankar vi bär på överhuvudtaget. Visst vi är kanske medvetna om att det finns tankar där men vi är inte alltid så uppmärksamma på vilka tankar vi har och på vilket sätt de associerar med varandra, liksom hur de ständigt både föder och göder varandra. Den kan vara knepigt att uppfatta hur de olika tankarna bygger på varandra och hur det ena ger det andra eller vad som är först och vad som naturligt och logiskt följer därefter. Våra tankar kan ses som tankesinnets symboler. Mentala ordbilder som vår tänkande förmåga producerar eller symboler i form av ord som står för något. Vårt inre kan även använda sig av bildproduktion men somliga av oss är bättre på ord än bilder. De finns de som är duktiga på tredimensionella former och de har lättare att skapa fristående avbildningar. Andra kan i sin tur vara bättre på att för sitt inre se rörliga bilder, med både färg och ljud. Medan andra för sitt inre hör musik och eller ser eller känner att kroppen vill göra vissa rörelser. Allt detta kan ju skapas av vårt inre. Vårt känsloliv reagerar på alla dessa inre symboler med olika typer av känslor. Dessa är ju i sig en viss typ av vibrationsfrekvens. Beroende på talang, vana och träning blir vi bättre på att använda vissa sinnen bättre än andra. Vilket innebär att vi lär oss att tolka energier bättre med vissa typer av sinnen. Vi är i grunden ett väsen som har en kännande eller en upplevande förmåga. För att vi inte skall falla offer för våra egna känslor, eftersom det är lätt att drunkna i våra egna känslostormar behöver vi balans mellan vårt förnuft och vår känslomässiga förmåga.
|
.... Nature itself upon the soul; the sunrise, the haze of autumn, the winter starlight...
Ralph Waldo Emerson |
Våra vanemässiga tankemönster väcker känslor. Känslor som i stort sätt är lika eller likartade varje gång. Våra väl invanda tankeslingor kan triggas av någon annan person eller av oss själva. De räcker med att något väcker liv i någon av dessa tankemönster som vi har på lager. Vi har alla många olika vanemässiga tankemönster. Människan skaffar sig vanor och det gäller även vårt sätt att tänka och hur vi väljer våra tankar. Märkligt nog så upprepar vi ofta gång på gång tankar som vi tänkt förut. Vårt tänkande följer igen och igen samma tankebana. Vi har längs med dessa banor kluster av tankar som vi vant oss vid. Vanemässigt tenderar vi att återuppväcka och repetera samma sak om och om igen. Eftersom de triggar samma eller liknande känslor bildar de ett vanemässigt känsloläge som vi med våra repeterande tankevanor själva håller vid liv dag efter dag, månad efter månad och år efter år då vi upprepar samma tankar om och om igen. Det blir som om autopiloten tar över när dessa tankeslingor sätter igång. Det sker egentligen inget aktivt nytt uttänkande eller analyserande av något okänt utan vi upprepar direkt ur minnet samma saker som vi redan tänk förrut. Tankesinnet blir upptaget, men det sker inte något direkt tänkande då vi aktivt tänker fram något kreativt eller nytt. Det påminner mera om att starta ett ljudspår eller band eller sätta på en viss skiva som vi har i vårt mentala arkiv. Vi drar oss till minnes tankar vi redan tänkt men vi tänker inte ut någonting aktivt och medvetet. Vi använder inte medvetet vår förmåga att tänka vi använder istället minnet och fyller vårt tankesinne och upprepar gamla tankar. När vi minns något väcker vi samtidigt upp de känslor vi hade i det förflutna på nytt, genom att vi minns hur det kändes.
Håller du räddhågat och krampaktigt in din själs vilda hästar eller låter du din själs vilda fåglar flyga högt i berusande frihet? Vad får din själ att lyfta och ditt hjärta att sjunga glädjefullt för full hals?
Följ gärna med >>
----------------------------
<< Tillbaka till Startsidan
|
|
Det vi känner - det känner vi
Ingen annan än du vet hur det känns för just dig. Ingen annan än du kan veta hur ditt känsloliv svarar an på det som sker just dig. Egna känslor är bortom rätt och fel. Ingen annan än du vet, hur just du upplever någonting. De förutsättningar du har, de uppfattningar och åsikter du har om saker och ting väcker en viss typ av känslor inom dig. Du kan inte känna fel känslor. Oceanen har inte fel när den piskas upp i storm och orkan. Vattnets natur gör att det inte kan annat än att röra sig och följa vindens krafter. När känslolivet stöter på livets omständigheter rör det sig efter de förutsättningar som redan finns i ditt eget tankesinne.
Men det finns tankar inom dig som du kan ändra på och då kommer dina känslo-mässiga upplevelser bli annorlunda. Frågan är mera hur tänker du? Det intressanta är hur "tänket går"? Istället för att fråga varför kan du reagerar just så? Reaktionen i sig är ju ofta redan uppenbar. Det som redan finns inom dig avgör hur du reagerar.
Följ gärna med >>
|
|
|
|
Att leva utan känslor är ett mycket fattigt liv
Somliga låter livet svårigheter vara en ursäkt för att göra sig själva hårda. De skärmar av sig, gör sig oåtkomliga och tillåter inte längre sig själva att känna fritt. Det är en hård stig att vandra. Det är som att dra igen alla fönsterluckor, låsa alla grindar och dörrar och bara släppa tunna in strimmor av ljus i sitt liv. För att slippa bli sårad lever man resten av sitt liv i ett självskapat fängelse, där ingenting trivs - inte ens den som byggde det.
|
The same fence that shuts others out, shuts you in.
Bill Copeland |
Följ gärna med >>
|
|
_________________________________
| |
