6. Tanken skapar illusionen sid 1
De bilder vi har i vårt inre är skapade av oss själva och vårt eget inre tänkande. De är resultatet av det sätt vi lärt oss att tänka på. Hur vi uppfattar världen grundas på uppfattningar som vi redan har om den. Den värld som vi lever i har vi redan någon gång bestämt oss för att ha en viss uppfattning om. Vi har redan en bild av hur vi anser att den är. Ju äldre vi blir ju flera blir våra samlade uppfattningar eller förutfattade meningar om den. Med dessa förutfattade meningar bygger vi våra egna illusioner. Illusionen är den bild vi själva bildar oss via våra erfarenheter, åsikter, idéer och uppfattningar. När vi når den insikten och verkligen förstår att den bild vi själva har av världen är en illusion, då kan vi nå upp till nästa nivå av förståelse.
En illusion är något som inte är helt sant. Men världen är inte och kan aldrig bli sann, den bara ÄR. Sanning är alltid någonting relativt till någonting annat. Den är aldrig absolut. Illusionen som vi lever i och själva har skapat är den tankebild vi har om världen. Den avgör i sin tur vad vi anser om världen. Varje ögonblick är i grunden nytt, medan vi redan innan bestämt oss för hur vi anser att det är. Vilket redan är något gammalt vi tidigare tänkt ut eller hör förrut. Våra tankar i nuet styrs av de uppfattningar som vi redan har om nuet. Dessa tankar avgör hur vi tolkar det som händer i nuets ögonblick. Hur vi tolkar det som vi observerar, beror på vår eget speciella synsätt som vi redan vi har tillskansat oss. Det här kan tyckas konstigt när man hör det för första gången. Men om vi strävar efter att förstå varför vi tänker som vi gör, känner eller reagerar som vi gör, behöver vi förstå hur illusionerna sveper sina hindrande slöjor omkring oss. Vi vill gärna inte tro att vi ständigt går omkring och "lurar" oss själva att tro något som inte riktigt stämmer. Men det är med sanningen som allting annat, den är relativ. Vår uppfattning om huruvida det är sant eller inte beror på hur vi ser det eller hur vi väljer att se på det. Det är det som avgör om vi tolkar det som sant eller inte. Sanningen är nästan aldrig absolut. Undantagen är de lagar som styr livet på jorden. Naturliga lagar som gravitation till exempel. För oss som bor på jorden är den sann. Men för dem som befinner sig i omlopp runt om jorden är den inte sann.
Våra illusioner betyder mycket för oss och det är vår trygghet. Därför finns det ingen anledning att att försöka leva helt utan illusioner. Helt utan dem blir allt som gungfly och vi vet inte hur vi skall förhålla oss till det som sker eller det som finns runt omkring oss. Däremot är det klokt att förstå att illusioner finns och hur det påverkar oss och det sätt vi förhåller oss till oss själva, till andra och den omgivning vi lever i.
Det är sällan vi genast kan ändra på yttre omständigheter
Ofta kan vi inte genast ändra på omständigheter som vi befinner oss i. Saker händer i våra liv. Men vad vi kan göra är bemästra oss själva. Vi kan göra egna beslut om hur vi skall reagera inför det som händer oss. Det innebär att vi kan forma och omforma vår uppfattning om vad omständigheterna som vi hamnar i innebär och betyder för oss. Detta hjälper oss att förändra vår reaktion på det som händer. Då kan vi uppleva det som om händelsen förändras. Vi gör det genom att förändra sättet vi tänker på. Om vi tänker på ett annat sätt om det som sker, så kan vi förhålla oss på ett annat sätt till det som sker. När vår uppfattning om våra omständigheter förändras upplever vi det nästan som om omständigheterna förändrats trots att vi endast har förändrat det sätt vi tänker på när det gäller det som hänt. Följden blir att vi känner annorlunda inför det som hänt. Det beor på att dina tankar om någonting triggar igång de känslor som du upplever. Förändrar vi vårt tänkande, får vi en annan känsla av själva upplevelsen. Känslorna styr ofta ditt agerande vilket i sin tur startar en händelsesekvens. Din tongivande tanke styr och triggar igång din egen känsla som sen triggar dina handlingar som i sin tur skapar reaktioner från andra i din omgivning. (En handling kan ju vara att du säger något och/eller att du gör något.)
|
Change your thoughts and you change your world.
Norman Vincent Peale |
När illusionerna får styra allt och vi till exempel ser allt i svart har vi fastnat i en tankebild och en tankeberättelse om att det är världen som är totalt galen. Vi kan argumentera länge om hur "sant" eller inte det är. Men den blir för oss galen om det är så vi väljer att se den. Världen blir på det sätt vi väljer att tolka det vi ser och upplever. I grunden styrs de val vi gör när det gäller våra tolkningsföresatser av vad vi bestämmer oss för att lägga den största delen av vårt fokus på. Vi kan med vår fria vilja själva flytta vårt fokus på samma sätt som vi kan förflytta ljusskenet från en ficklampa, när vi lyser med den framför oss i ett kompakt mörker. Förflytta ditt fokus och du ser något helt annat. Din uppmärksamhet eller ditt fokus styrs av vad du i stunden tänker på. Du kan träna dig till att själv välja vad du vill tänka på. Varför skulle något vilja det? Kanske för att våra tankar bestämmer hur vi känner och hur vi kommer att må. Genom att tänka på sådant som får oss att må bra så kommer vi att må bra och tvärtom. Om vi tänker på sådant som får oss att känna oss lyckliga så kommer vi att känna oss lyckliga och tvärtom. Av detta kan man säga att man själv kan välja att uppleva glädje i sitt liv. Genom att välja vad man för det mesta tänker på och vad man varje dag fyller sitt huvud med. Vi kan välja bort så mycket som möjligt det av det som gör oss olyckliga och välja in så mycket som möjligt som gör oss lyckliga.
En person som är förälskad är lycklig och ser allt i rosenrött. Vart än personen tittar ser den bara glädje och lycka. Visst är detta också en illusion men en mycket härlig och trevlig sådan. Vi flyter fram i lyckorus, världen är en plats för extatisk glädje och fest.
Om vi sjunker ner i en djup depression. Sitter vi fast i en annan illusion. Det är som att se världen genom ett sorgflor, allt tycks ha tappat sin glädje och lyskraft. Emedan andra som ser på exakt samma saker och ser glädjen och lystern som den deprimerade anser inte längre finns.
För den som alltid talar om sina svårigheter är ingenting lätt.
Afrikanskt ordspråk
När vi lever ett helt liv i tron om att allt är en kamp och allt är svårt, så är det också en illusion. Då söker vi omedvetet och ständigt upp något att kämpa emot eller bekämpa. Vi är inställda (beredda) på att få motstånd och vi befinner oss nästan ständigt i någon slags försvarsställning. Då lever vi i en tro som går ut på att man ständigt måste vara beredd på kamp med allt och alla. Det handlar om vem som skall vinna, du eller jag. Övertygelsen ligger så djupt att detta är vad livet går ut på och endast består av. Med detta synsätt blir livet tungt och motigt att leva eftersom fokus mest handlar om saker som ofta upplevs som negativt.
Emedan andra kan se på livet som något trevligt, en plats som är vänligt sinnad och fyllt av människor som vänligt samarbetar i glädje med varandra. Livet är lättare att leva om det finns en tro på att vi kan lyfta varandra och hjälpa varandra att se det ljusa och det positiva, även i det som är besvärligt som naturligtvis också finns. Även om det kanske inte upplevs uppenbart och tydligt vid första anblicken, så lever vi alla med både ett negativt och ett positivt synsätt. Det som skiljer oss är hur mycket vi har av det ena eller andra. När vi blir medvetna om detta inser vi också att vi kan förändra vår livsinställning och vårt synsätt. Om vi lyckas göra dessa mera positiva då medverkar vi till att göra vårt eget liv betydligt behagligare. En positiv illusion är definitivt mycket trevligare att leva i.
Ett barnahjärta lever i sin illusion och så länge som det beskyddas kan de ej i sin tanke famna allt det elände som trots allt som också omger oss. Många föräldrar försöker i det längsta, genom sin kärleksfullhet, ofta beskydda denna illusion så gott det nu går. Det är smärtsamt att se när den illusionen brister hos en ung människa. Men precis som barnets utveckling inte går att hejda hur länge som helst, kan vi som vuxna inte heller hindra vår egen utveckling. Men det är inte förrän vi kommer till insikt om att det är våra tankar som i grunden skapar det som avgör hur vi tolkar världen, som vi kan börja förstå varför vi människor ser världen på så många olika sätt.
If you think you can do a thing or think you can’t do a thing, Henry Ford |
Det är dina egna uppfattningar om tingen, världen, andra och dig själv låser fast dig i vissa speciella synsätt. Dessa sätt att se och tolka det du ser blir snart något som du vänjer dig vid. Det blir en vana för dig att också uttrycka eller att tala om dem och på olika sätt förmedla dessa synsätt som just du har. Sen lurar du dig gärna till att tro att dessa synsätt du har beror på att du är en sådan person. Det är inte alls så du ÄR, det är bara så du tidigare har bestämt dig för att tänka om saker och ting. Det vi än gång skapat genom vårt tänkande, kan vi också förändra genom vårt tänkande. Vi gör det genom att börja tänka på ett helt nytt sätt. Vi skapar och omskapar oss städigt vårt liv genom de tankar vi själva tillåter oss att tänka på.
Vi skapar ständigt nya illusioner, förbättrar eller omformar de illusioner som vi redan har. Det är något som vi gör omedvetet. Om vi börjar inse detta och börjar skärskåda våra egna illusioner förstår vi snart att det finns en enorm möjlighet här. Möjligheten ligger i att vi istället för att bara ha endast helt omedvetna illusioner så kan vi börja skapa medvetna illusioner. Illusioner som kan tjäna oss mycket bättre än vissa av de omedvetna illusionerna som vi har. Somliga illusioner vi har kan vara rent destruktiva för oss, t ex för vårt självförtroende eller vår egen självbild.
Detta kan tyckas vara som att bygga falska världar eller att leva med eller i falsarier. Men om vi studerar detta fenomen genom mystikernas sätt att se på tingen, genom det andliga perspektivet eller från det "liv" som existerar bortom den materiella värld som vi dagligen lever i. Då skulle vi kunna ana den teorin som säger att alla sätt att se på denna formvärld är lika "fel" eller lika falskt. Hur vi än ser på den, så är det ändå bara en illusion och det går inte att studera något på ett rent objektivt sätt, eftersom alla sätt som tingen studeras på är och kommer att bli subjektiva. Vi är alla människor (det är ju människan som studerar här) och vi är alla helt unika med helt egna uppsättningar unika uppfattningar som styr det sätt som just vi tolkar världen. Alltså finns det ingen absolut sanning endast myriader av unika tolkningar av det som var och en av oss uppfattar som sant. Därur kommer uttrycket att vi alla lever i en illusion.
Ett sätt att förklara det är att föreställa sig att vi kunde sätta en fluga, en fjäril, en fisk, en fågel, en hund, en katt, ett lejon, en kamel, en valfisk och en människa att studera och förklara sin värld. Det vill säga sin del av världen som just de lever i på jorden. Vår planet jorden är den samma men alla skulle ha olika uppfattning om vad deras värld egentligen bestod av. Ingen uppfattning är "fel" men ingen är heller den enda sanna bilden. Alla är ju "sanna" utifrån deras egen synvinkel. Det är sant för dem utifrån deras synsätt. Mer sant än så kan ingen sanning bli eftersom all sanning är relativ. Det kan vara sant för mig, men det betyder inte att det är sant för dig.
|
Out beyond ideas of wrongdoing and rightdoing, there is a field. I will meet you there.
Rumi
| Illusionens subjektivitet
Mentalt sätt förstår vi den värld vi lever i genom att vi beskriver det vi ser och uppfattar som någonting som står i relation till någonting annat som är helt motsatt eller tvärtom. Där i det laddade spänningsfältet mellan dessa båda motsatser, motpoler eller ytterligheter händer någonting. Någonting förhålls till någonting annat som är mera känt sen tidigare. Dessa jämförelser ger oss något att arbeta med när vi försöker begripa vår omvärld. Vi bygger upp förklaringsmodeller så det blir lättare att förstå. Man kan också se det som att vi försöker "spegla" det vi ser. En motsatt spegelbild blir något vi kan jämföra med. Detta sättet att forma en förklaringsmodell av motsatser är dualismens synsätt. Världen är antingen det ena eller det andra, eller möjligen någonstans där emellan. Det ena kan inte existera utan den andra eller det ena bygger på att det andra finns eller det ena är en förutsättning för att det andra skall kunna existera.
Grunden för det mänskliga intellektet bygger i stora delar på detta dualistiska synsätt. Det handlar om vitt eller svart, yin eller yang, upp eller ner, stor eller liten och så vidare. Därför fastnar vi ofta i rätt eller fel, bra eller dåligt, ont eller gott, sant eller falskt. Det blir vanligen ett "antingen eller" - men det finns alltför sällan ett "både ock", eller det beror på.
Med detta synsätt tycks oss allt vara skapat eller existera i det spänningsfält som existerar mellan två lika starka men helt motsatta ytterligheter. Detta synsätt begränsar både vårt tänkande och vårt språkbruk. Är det bra eller dåligt? En sådan fråga lämnar ingen plats för gråskalor eller glidande gråzoner. Är det rätt eller fel? Denna fråga ger inte plats för "det beror på" utan den ger endast plats för antingen den ena eller den andra ytterligheten. Därför kan inte dualismen ge oss ett objektivt svar, vi tvingas ständigt att svara med det ena eller det andra även om sanningen allt som oftast ligger någonstans mitt emellan eller kanske till och med lite utanför. Vi behöver förstå dualismen och dess begränsningar. Dualismen är inte det enda synsättet som finns. För att bli lite mer objektiva behöver vi gå bortom dulismens beskrivningar och lyfta vår blick bortom de absolut tvärsäkra bedömningarnas rätt eller fel. Någonting kan faktiskt vara både bra och dåligt på samma gång, vilket bland annat kan beror på olika omständigheter eller vilken ståndpunkt vi intar när vi observerar det vi bedömer.
Ett sätt att iakttaga sig själv i detta är att verkligen försöka att avstå från att bedöma någonting. Under en avsatt tid. Pröva under en vecka till exempel. Observera alla bedömningsfraser vi vardagligen använder och upptäck hur vi ofta styrs in i dessa "antingen eller" tankegångarna. Försök att avstå från att bedöma eller värdera och intag en tyst eller neutral hållning till det du hör och ser under en hel vecka.
Bortom dualismen finns det bättre plats för "både ock". Där kan vi inför vårt inre skapa en värld som mer liknar ett oändligt hologram. Där allt ingår och ALLT ÄR ETT eller bildar en enda helhet. Vi kan i grunden uppfatta allt i kosmos som energi och denna energi är i grunden samma stoff. I detta synsätt kan allt inkluderas och allt kan ingå i en enda odelbar helhet. Med ett holistiskt synsätt ges plats för en jämförelse som lyfter ur detaljen och ser hur den förhåller sig till den totala helheten. Då behöver vi ett annat språkbruk. Vanligtvis hanteras den andliga världen med detta synsätt. Det är också mystikernas sätt att se på världen. Det är annat sätt att se på världen som på ett fantastiskt sätt vidgar det sätt vi betraktar tingen och relaterar till dem. Det ger ett annat sätt att förklara tingen och därmed ökar det vår förståelse på ett djupare plan. Använd dessa synsätt var för sig till att börja med. Observera samma företeelse med båda dessa synsätt, en i taget, först det ena och sen det andra och du kommer att blir förvånad över vad du ser.
Men vi kan inte beskriva den holistiska världen med samma språkbruk som vi brukar använda i den dualistiska materiella formvärlden. I formvärlden eller den verklighet vi lever i bedöms vanligtvis allt genom det dualistiska synsättet och bedöms efter "antingen eller". Vad som sker är att vi exkluderar och exkluderar till nästan ingenting finns kvar. Synsättet "antingen eller" separerar, skalar bort, hackar sönder, plockar bort, förkastar och fördömer. Vi letar efter det som inte passar in, som är fel, som inte duger eller inte är bra och tar bort det. Men vi finner inte någonting som är helt 100-procentigt perfekt. I den materiella världen med det dualistiska synsättet beror alla tolkningar och bedömningar på vilken typ av illusion vi sitter fast i eller vilken uppfattning vi använder som utgångspunkt. Eftersom det inte är bra - måste det ju vara dåligt och om det inte är rätt - måste det ju vara fel. Med det holistiska synsättet är allt inkluderat, eftersom allt är en enda helhet som helt enkelt inte går att dela på.
|
The most powerful thing
you can do to change the world,
is to change your own beliefs about the nature of life,
people and reality to something more positive.
Shakti Gawain |
Om vi vill leva i den verklighet vi kallar jordelivet bör vi dock vänja oss vid tanken att vi trots allt behöver våra illusioner. Utan våra egna illusioner om livet blir själva livet, som vi känner det, tämligen meningslöst. Vi bygger själva våra egna "paradis" och fyller dem med den "mening" vi själva behöver. Men när vi blir mer medvetna om hur vi ständigt omedvetet skapar och omskapar våra illusioner kan vi börja inse att vi också kan skapa medvetna illusioner. Det är just det här som är finessen. Se det som en möjlighet. Vi formar våra egna små bubblor av världar som vi kan må bättre i. Det låter som om vi skall inbilla oss att vi bor i paradiset, men så behöver det inte vara. Om vi vet att det är en illusion, så har den inte samma magiska förtrollande makt över oss. En medveten illusion gör oss inte lika blinda som en omedveten illusion. Vi kan lika lätt kliva ur den, som vi kliver in i en helt ny. Det handlar bara om en akt av vilja. Och säg mig, vilket är bättre; att omedvetet inbilla sig och tro att man bor i en galen värld eller medvetet intala sig att man lever i paradiset? Du kanske säger att sanningen ligger väl någonstans mitt emellan men faktum är att den är både ock. Helvetet och paradiset är mycket nära grannar i vår värld. Med en tydlig vision och en ständig strävan mot någonting bättre, kan vi välja vad vi lägger det mesta av vår uppmärksamhet på. Det går att göra genom att byta fokus och välja hur vi själva tänker. Vilken är din egen sanning om världen?
Det är många människor över hela världen som anser sig ha en absolut nykter, objektiv och verklighetsanpassad uppfattning om världen. De är helt säkra på att deras världsbild är den enda rätta och att just de har den enda sanna uppfattningen om hur världen egentligen är och hur den absolut ser ut. Så, säg mig; vem sitter egentligen på den absoluta objektiva sanningen?
<< Till Startsidan
|
