Det är inte alltid vi är helt medvetna om hur många gamla och för länge sedan bortglömda beslut och tillika förut-fattade meningar som vi på ett omed-vetet sätt dagligen låter oss styras av.

2. Hur vi tolkar livet sid 1 Hur uppfattar du det som händer dig? Det är viktigare hur du uppfattar och vad du tolkar in i det som händer dig i ditt liv, än det som faktiskt händer dig. Uttrycket "det är inte hur du har det utan hur du tar det" beskriver detta. Det betyder mycket mer vad du faktiskt själv lägger till genom din egen tolkning och vad du själv anser att händelsen betyder för just dig. Eftersom det utgör din egen utgångspunkt för hur du väljer att gå vidare efter det som hänt. Dina nästa steg avgörs just här. Vad du väljer att göra med de erfarenheter som du fått kan ha en avgörande betydelse för hur du medveteteller omedvetet formar resten av ditt liv. Vi är ofta alltför väl förankrade i våra egna uppfattningar "-Det är så det är", säger vi och därmed sätter vi en slags mental punkt. Därefter bespar vi oss både tid och kraft genom att mena att vi redan vet allt som behöver vetas. Det vi tror oss veta anser vi är fullt tillräckligt, så vi behöver inte ta reda på något mer. Ett fruset ögonblick från förfluten tid blir en mall för hur vi i nuet och framtiden förhåller oss till det vi i nuet erfar. Detta sätt att hantera intryck gör att vi med åren stagnerar och vårt tänkande stelnar och blir allt rigidare ju äldre vi blir. På detta sätt låser vi fast oss i gamla, ibland helt förlegade uppfatt-ningar som många gånger, vid ett djupare och mera närgånget studium faktiskt inte visar sig vara mer än rent förhastade slutsatser. Vilka ibland kanske inte ens är något mer än hyfsade gissningar. Mycket av det vi håller för sant är sådant vi bestämt oss för att tro på utan att verkligen tänka igenom vad vi själva egentligen innerst inne tycker. Att tänka tar tid och kraft. Ibland tycker vi inte att vi har tiden och andra gånger anser vi att vi inte har kraften. Men lika ofta tycker vi nog att det inte är så viktigt. Det låter ju så bra, så vi besparar oss både tid och kraft genom besluta oss för att "köpa" det som sägs av andra. Vi tar det till oss helt eller delvis och gör det helt enkelt till vår "egen" sanning. Varifrån kommer alla dina uppfattningar? Vad är en uppfattningd är en uppfattning? En idé, en åsikt jovisst, men vet du vad dina egna uppfattningar bygger på? Har du funderat på det? En uppfattning är något vi beslutat oss för att ta till oss. Vi är kanske inte alltid medvetna om dessa beslut, men någonstans på vägen bestämde vi oss för vad vi tyckte och ansåg. Ofta  formas en uppfattning av en viss värdering som vi har. Många gånger bygger vi våra uppfattningar på något annat vi redan tidigare tagit till oss. Vi vill gärna att våra uppfattningar logiskt skall höra samman eller passa ihop med andra uppfattningar som vi redan har. Vi härbärgerar inte gärna uppfattningar som till sina yttersta ytterligheter helt uppenbart strider mot varandra. Det väcker något inom oss som gör att vi börjar tänka. Vad måste sorteras bort? Vi försätts i ett dilemma. Kanske måste vi byta eller ändra en åsikt som vi vant oss vid att ha. Basala  grunduppfattningar som vi har, är något som stora delar av vår egen åsikts- eller kunskaps-bank bygger på. Dessa inre mentala grundstenar, eller sammanhållande grundbultar, är ingenting vi varken frivilligt eller särskilt lättvindigt sätter igång att ändrar på. Om flera av våra mest basala eller grundläggande åsikter och uppfattningar skakas om i grunden så mår vi ofta inte så bra. Det är något som vår inre harmoni och  balans störs ordentligt av. Om allt i grunden skakas om och störs för mycket så att allt som vi byggt där ovanpå rasar samman står vi i en situation där vi inte har något annat val, än att i grunden börja om. Då handlar det om att helt omvärdera stora delar av vårt liv eller hur vi tolkar och ser på livet. Det är just vad som kan ske i samband med en livskris. Det är tufft och det kräver både enormt mycket tid och oerhörda krafter av oss. En total omvärdering av våra inre sanningar helt ifrån grunden brukar inte vara något som vi ser fram emot med glädje. Sanningen att säga gör vi det sällan av egen fri vilja. Det är inte heller något vi väljer att göra när livet flyter på som bäst och vi känner oss tillfreds med tillvaron. Men när det händer, vilket det trots allt ändå gör för många av oss, tycks det oss, att det är livet som har tvingat oss in i det. Eller uttryckt på ett annat sätt - vi genomgår en livskris. Våra uppfattningar styrs i grunden av vad vi tror är sant Vår förmåga att kunna tro har blivit mycket missuppfattad. Under vissa tider har tron starkt förknippats med religion. I andra tider har tron ofta varit det samma som vidskeplighet och brist på kunskap. När veten-skapen vann mer och mer mark föraktades tron alltmer och man lärde sig att hylla "sanningen" som skulle kunna mätas, vägas och beskrivas enligt vetenskapliga normer för att godkännas som "sanningen" med stort S. Tron har för den moderna människan nästan belagts med ett visst tabu eftersom san-ningen i vissa fall ansetts stå i total motsats till tron. Vi säger gärna att vi antingen tror eller vet. De flesta har säket hört uttrycket;  "-Tror, det gör man i kyrkan!". Visst är det sant att vi använder vår medfödda förmåga att tro när det gäller andliga ting. Men det är inte rättvist mot en så användbar förmåga att därefter förpassa den till något bortre mörkt hörn av vår mentala vindskammare. När du börjar förstå hur din tro fungerar kommer du med stor sanno-likhet att mycket högre uppskatta denna inre förmåga. Vetenskapen har förvisso behövts  skapen har förvisso behövts som en motvikt till religion och gjort stor nytta. Mycken kunskap har grävts fram. Men när pendeln slår är det inte balans som i första hand and eftersträvas. Utan det handlar mera om att komma så långt bort från det oönskade som det möjligtvis går. När vi på detta sätt hamnar längst bort i den andra änden av ytterligheten är vi åter igen i obalans. Dock ser den nu ut på ett nytt sätt. Att tro är visserligen en helig handling i sig, men tro är något som vi alla gör helt naturligt. Något som vi uppfattar som nytt närmar vi oss gärna lite försiktigt och trevande. Det börjar som en vag förnim-melse, vi öppnar oss sakta och prövar oss trevande fram. Vi söker efter något som talar för eller emot, vi lyssnar, vi undersöker, ser efter mer noga, vi smakar av, doftar in och känner in. Till en början uppfattar vill en början uppfattar vi kanske endast mycket vaga känslor och tankemässigt vet vi kanske inte riktigt hur vi skall förhålla oss. På detta sätt väger vi in våra intryck som vi får angående det som upplevs nytt och okänt. Det är så vi bildar oss nya uppfattning om hur vi skall förhålla oss till sådant vi tidigare inte visste något om.  När vi väl bestämt oss ss för vad vi skall tro, om vi skall tro eller inte tro på det vi upplevt, känt, hört, sett eller smakat så har vi gjort ett beslut eller ett val i någon form. Det förhåller sig på samma sätt när det gäller tro på abstrakta men värld-sliga ting eller fysiska, materiella verkliga ting som det gör med gudomliga eller andliga ting. Vi kan aktivt välja att tro på vad som helst, precis som vi kan välja att inte tro på något. Men vi är många gånger relativt omedvetna om det faktum att vi faktiskt väljer att inte tro, och att även det är ett aktivt val, precis som att vi faktiskt väljer att tro med vår fria vilja.

Tro kommer ur egen vilja och föregås av ett beslut Att tro bygger i grunden på en akt av vilja och ett beslut någonstans i tiden. Det kan vara ett medvetet beslut eller ett tämligen omedvetet beslut. Kanske vill vi argumentera emot att vi väljer när det vi gör sker på ett omedvetet sätt. Det kan ju vara en deffinitionsfråga men hur beskriver vi det faktum att vi styrs via delvis medvetna beslut som vi sedan glömt bort att vi har gjort eller beslut som vi gjort utan eftertanke. Det är ändå val som vi själva åstadkommit. Om vi väljer att hålla med och tycka som andra så gör vi det av en anledning som bara vi själva vet eller åtminstone kunde veta om vi verkligen tänkte efter ordentligt. Det är i alla fall ingen annan som kan det åt oss. Vi kan ha tagit våra beslutan ha tagit våra beslut eller gjort våra val ett speciellt tillfälle. Det kan ha varit ett stort och mycket minnes-värt beslut eller ett ytterst försynt, obemärkt och obetydligt tillfälle där vi visserligen valde en väg men det skedde på ett sådant sätt att vi inte ens uppfattade att vi faktiskt gjorde ett beslut. Vissa beslut handlar mer om att välja bort något eller vända oss bort från och sätta upp ett inre motstånd mot något. Det kan förleda oss att tror att det inte är vi själva som väljer utan att vi av livet tvingades till ett visst beteende. Detta kan ge oss illusionen att vi inte själva valde eftersom det kanske  inte kändes som ett val av vår egen fria vilja. Många anser att det är oresonligt att påstå att vi skulle välja något som inte tycker om eller tror att vi vill. Men vi kan "välja in" och välkomna något i vårt liv eller "välja bort" och göra motstånd mot något eller vi kan skapa ett nytt mål som vi istället kan välja att följa. Men vi kan inte, hur vi än försöker, "inte välja". Vi förblindar oss ibland med idén om att vi själva inte gör något när vi faktiskt aktivt väljer "att inte göra någonting". När vi väljer att stanna upp och göra oss inaktiva så är också det ett eget val eller ett beslut. När vi lever med ett mer medvetet tänkande är våra val oftare grundade i något som är kopplat till egna mål och visioner. Vi tar då ett större ansvar för våra beslut och upplever samtidigt en högre grad av kontroll över de beslut som vi gör. Det i sin tur har att göra med att vi är helt medvetna om det faktum att vi faktiskt ständigt behöver göra nya val hela tiden. Det är något vi inte kommer undan i livet. Där vid lag har vi inget val. Viväljer att tro eller vi väljer att 'inte tro'. Många gånger bestäm-mer vi oss för att tro på något bara för att det låter så bra eller att den som säger det låter så trovärdig. Men när vi inte kan komma fram till ett bättre eller ett mera välgrundat eller ett mer genomtänkt beslut så står vi där. Vad som då står oss till buds är ofta ett beslut som inte är byggt på något annat än vår egen tro. Det är, hur vi än slingrar oss, en naturligt del av hur vi hanterar livet. Vi kan se på vår förmåga att tro som ett stadium vi befinner oss i innan själva vetandet når oss istället för dess yttersta motsats. Varifrånkommer det du tror på? När vi väl har börjat fundera över vad vi själva faktiskt innerst inne egentligen tror på, tycker är viktigt eller tar för att vara sant, kan vi komma fram till att vi nog behöver göra en ordentlig och grundlig inre genomgång. En sådan inventering av våra innersta trosuppfattningar kan ge oss både överraskningar och frustration, men vi kan också bli lite generade. Vi har alla gått genom livet och samlat på oss olika trosuppfattningar och sällan tänkt så mycket på var alla dessa har sina ursprung. Många av dem är gamla och bäst före datum har vid närmare betraktelse gått ut för länge sedan. När vi upptäcker hur lätt i upptäcker hur lätt vi tagit till oss sådant som vi vid en djupare undersökning faktiskt inte alls tror på, kan vi bli lite lätt generade. Kanske har vi inte heller med någon större noggrannhet rensat bort eller uppdaterat vissa andra saker som vi för länge sen med övertygelse  en gång faktiskt trodde var sant. Vid en närmare betraktelse och en djupare reflektion upptäcker vi kanske rent av saker som vi inte alls längre tror på. Vi kanske upptäcker att vi inte har något bra svar på varför vi håller fast vi vissa typer av uppfattningar.  Kanske handlar det om vad vi tror att vi måste eller tror att vi absolut inte får eller vad man bara inte kan göra. Kanske kan vi slutligen komma fram till att det vi trodde att vi måste ställa upp på egentligen handlar om att vi behöver lära oss den ädla konsten att klart, tydligt, leende och vänligt men konsekvent, fast och bestämt säga; "-Nej tack." Vi kanske upptäcker att ske upptäcker att mycket, men dock långt ifrån allt vi tror på eller tar för sant, är saker som kommer från våra föräldrar eller rent av ännu längre tillbaka. Det är inte helt ovanligt att nutida moderna människor styrs av tidigare äldre generationers uppfattningar. Endast på grund av den enkla anledningen, att man helt enkelt inte har stannat upp och tänkt efter vad man innerst inne egentligen själv tycker. Aldrig ifrågasatta "sanningar" kan överleva mycket längre än man tror. Det går inte att komma ifrån att familjen påverkar oss starkt. Under våra första år påverkas vi mycket lätt och präglingarna når oss på en mycket djup nivå. Det vi då sög upp som svampar utan möjlighet att sortera kan vi som vuxna idag inte längre minnas att vi tagit till oss. Som små är vi vidöppna för intryck och har inte skapat oss några medvetna filter som stoppar upp eller sorterar bort. Det existerar inget kritiskt tänkande. Det är mera som om vi bara absorberar det vi utsätts för. Mycket av det vi har inom oss har vi glömt varifrån det kommer. Det gör det omöjligt eller åtminstone mycket svårt att härleda dess ursprung. Därför är det inte ovanligt att vi upplever det som om vi alltid varit sådana eller att vi inte vet varför vi tycker som vi gör. Det kan ge oss illusionen att det "är så vi är". Somliga ser det som om detta är skrivet i granit och därmed något som är helt omöjligt att förändra. Andra källor vi öst ur när llor vi öst ur när det gäller det som vi tar för att vara sant har vi funnit lite här och var. Det kan vara från syskon, vänner, bekanta, lärare, böcker, filmer, media, före-bilder eller idoler vi haft under vår uppväxt. Det har egentligen ingen betydelse varifrån de har kommit. Vad som däremot har betydelse för att du skall komma vidare just nu, är vad du numera anser och tycker om dina egna uppfattningar och dina egna inre djupa "sanningar". Många av våra uppfattningar styrs av egna förutfattade, sällan eller aldrig ifrågasatta, föreställningar. På grund av detta går vårt tänkande ofta på "autopiloten" vars inställningar ofta bygger på vad andra har ansett att det tidigare var. Det går förstås mycket lättare så, men är det så medvetet eller klokt? Följ gärna med  >>

Ett öppet sinne Vad är ett öppet ochr ett öppet och ett flexibelt sinne? Ju äldre vi blir ju mer tenderar tänkandet att stelna och stagnera. Det beror delvis på att vi inte riktigt förstår de inre processerna som styr oss.  Men det beror också på våra grundläggande inställningar till livet som sådant och vår unika personlighet. Indirekt påverkar oss dessutom vår egen självuppfattning och vårt självförtroende. Följ gärna med >> _________________ Egot och personligheten? Hur skapas och formas s och formas vår egen inre mall, vårt filter eller vår mask. Det som ofta brukar kallas vår personlighet? Vem eller vad är egentligen jaget? Följ gärna med >>  Se även Intro sid 2 >>   << Till 1. Introduktion << Till Startsidan