9. Förändringar som vi ställs inför sid 1
Livet en ständigt förändring
Alla vet att förändringar tillhör livet. Det är det enda vi faktiskt kan vara riktigt säkra på. Allt som existerar håller sakta men säkert på att förändras. Det är ofrånkomligt, ingenting skonas och det sker hela tiden. Vare sig vi vill det eller inte, så vet vi att livet vi lever är under en ständigt pågående förändring. Vissa förändringar glädjer vi oss åt, ser fram emot dem och välkomnar med förtjusning. Andra är vi kanske inte lika glada åt. Somliga förändringar kanske vi tror oss kunna förutse andra inte.
Ibland kanske vi riktigt längtar efter att en förändring äntligen skall inträffa och andra gånger kan blotta tanken på att något sådant skall ske väcka förfäran och rent av skräck inom oss. Förändring i sig är något naturligt, det vet vi egentligen men vissa gånger vill vi så gärna stanna tiden och vilja kunna utöva kontroll över det vi tror eller anar är på väg att hända. Andra typer av förändringar blockerar vi oss helt inför och vi vägrar bestämt att inse eller ens tillåta oss att tänka på att det faktiskt kan hända.
Våra största förändringar
De stora förändringarna i livet händer ofta i samband med någon större livskris som vi ställs inför. Resultatet av en sådan förändring brukar utmynna i att vi långsamt tar oss igenom någonting som är känslomässigt tungt och svårt att bearbeta. Vad som egentligen händer i ett längre perspektiv är att vi lär oss och vänjer oss vid att se det som hänt på ett annat sätt än förut. Vi upplever det i ett nytt ljus och lär oss att se det ur ett annat perspektiv eller utifrån en helt ny synvinkel. Kanske får vi en annan distans till det som hänt. Då först brukar vi kunna klara av att förlika oss med det som skett. När vi gör det kan vi börja samla ihop oss igen och resa oss upp för att fortsätta och börja gå vidare i livet. Vi lämnar aldrig det som hänt helt bakom oss. Vi bär det med oss resten av livet, precis som vi gör med allt annat som vi varit med om, men i bästa fall har vi lärt oss att hantera det på ett sätt som gör det möjligt för oss att fortsätta leva vårt liv trots det som hänt.
Att våga utsätta sig för livet
Det enda sättet vi kan vara levande i själva livet är att ta oss igenom det på det mest självklara sättet - att faktiskt leva det. Det låter kanske lite för uppenbart men vi försöker ofta tänka ut hur det skulle vara att vara med om eller göra något innan och sen bestämmer vi oss om vi skall göra det eller inte. Det går inte att tänka fram hur det skulle kunna vara att uppleva någonting. Vi behöver utsättas för det i verkliga livet för att faktiskt kunna veta och förstå hur det är. Först när vi själva upplever hur det är kan vi bedöma det. När vi lever detta jordeliv här och nu utsätter vi oss för livet endast i den grad som vi själva är villiga att fysiskt uppleva det med hela vår kropp och alla våra sinnen öppna. Våra känslor eller vårt känslomässiga instrument som vår kropp faktiskt är, beskriver för oss hur livet ÄR och vad vi upplever när vi erfar vad det är att leva. Om vi kan vara fullt närvarande där vi är, på gott och ont när det väl händer kan vi via kroppen uppleva allt det som livet utsätter oss för.
Metaforiskt sett kan vi se det som en resa som vi genomför från vaggan till graven. Liv i sig är energi. Energi i rörelse ger magnetism. I den ständiga rörelsen finns förutsättningen för att förändringar skall kunna ske. En viss typ av energirörelse ger liv och upprätthåller liv som vi känner till det och en annan typ av energirörelse startar och slutför den process som bryter ner. Vilket är det samma som det vi känner som död och förintelse. När livsprocessen saktar ner och stagnerar påbörjas sakta den process som bryter ner och rensar bort. Det är samma process som naturen visar upp varje höst när löven faller. Träden fäller sina löv för att överleva den kalla vintern. När de väl faller lämnar de plats för nästa generation löv som kommer till våren. De gamla löven som faller till marken bildar ny näring till trädet när de bryts ner till jord. Det tycks oss att livet stannar av, gör en paus, andas ut och vilar. Nästa vår när energin vaknar upp igen och rör sig ut i grenarna och aktiveras på nytt den rörelse som lövar trädet. Vi ser det som att livet börjar att spira på nytt när de nya löven kommer tillbaka. Naturen andas och lever igen.
Om vi inte säkert visste att våren skulle återkomma skulle vi inte då betrakta denna avlövning med en viss bedrövelse eller kanske rent av förfäran. Vi kanske till och med skulle se på fenomenet som ett slags omen som förebådade om någonting okänt, kanske till och med något rent förfärligt. Just i stunden ser det ju ut som träden håller på att dö. Men eftersom vi är många som upplevt att våren regelbundet återkommer varje år vid samma tid, upplever vi dessa cykler eller årstidsbundna förändringar som någonting fullt naturligt.
Förändring ger utveckling
De förändringsfaser som vi människor upplever under hela vårt liv är inte lika lätta att överblicka. Vi ser ofta på våra egna förändringar som slumpartade och helt eller delvist oförutsägbara. Men varje förändring har en orsak och orsaken har en verkan. Varje verkan ger oss en förändring, liten eller stor. Med varje förändring lär vi oss någonting nytt. Vi växer och utvecklas tack vare alla dessa förändringar.
Med denna insikt kanske vi kan lära oss att förlika oss med att livet innehåller och alltid kommer att innehålla många förändringar. Det är så livet är. Vi kan ju envist försöka kämpa emot men det lönar sig föga eftersom förändringar ändå kommer att ske. Somliga kommer att passa oss riktigt bra och andra tyvärr kommer att passa mindre bra in i den plan som vi har för det liv som vi vill leva. Men faktum är att vi inte har faktiskt något annat val än att acceptera livets ständiga förändringar. Livet kan trots allt bara levas i nuet enligt livets egna naturliga förutsättningar. Närkontakten med livet sker i nuets ögonblick, under den lilla stund som inte är mer än en liten glipa mellan det förflutna och framtiden. Det är ju endast i nuet som vi kan påverka vårt liv. Hur många gånger har vi inte hört det? Ta tag i varje stund. Är du fullt närvarande under din egen stund på jorden eller skjuter du upp ditt liv till att vara något som du skall ta tag i sen? Det är i nuet, i det skälvande ögonblicket just nu som är Stunden med stort S.
Det är fullt möjligt att lära sig att se på livets förändringar som någonting helt naturligt. Vi kan träna oss till att se på dem som någonting som varken är bra eller dåligt, de är livet självt som uttrycker sig. Vi kan vänja oss vid att låta bli att värdera dem så mycket hit eller dit. Liksom naturen bara ÄR så är det naturligt att förändringar ingår i livet.
Det som är svårt att klara av är den känslomässiga bearbetningen som följer med förändringarna. Vilket i sig också är en träningsfråga. Det kan låta lite märkligt. Men om vi tar oss igenom våra livskriser upptäcker vi att det är så. Vi blir bättre på att förlika oss med livet och allt som det bär med sig. Våra själsiga sår kan faktiskt göra oss både ödmjuka och tacksamma. Det är när vi motsätter oss förändringarna som vi tenderar att fastna i bitterheten.
Det okända kan vara härligt
Den syn vi har på livet i allmänhet färgar också det sätt som vi vanligtvis hanterar de förändringar som sker i vårt liv. Vad vi tolkar in i det som händer och hur vi tar det och hur vi väljer att reagera på det som sker är avgörande för hur väl vi klarar av livets alla skiften. Einstein sa att den viktigaste frågan vi alla borde ställa oss är: "Lever vi i ett vänligt universum? Om vi tycker att vi gör det så kommer vi att klara av livets förändringar mycket bättre än om vi anser att vi inte gör det.
Den mest demoraliserande och nedbrytande känslan vi kan leva med är rädsla. Ju tryggare vi kan uppleva oss vara och ju fler rädslor vi kan göra oss av med, desto bättre kommer vi att må och ju friskare kommer vi att vara. Att leva i oro och rädsla bryter ner oss både fysiskt och psykiskt. Det som sker under ytan inom oss är av mycket större betydelse än vi många gånger är villiga att ta till oss.
Om vi kunde nå fram till ett tillstånd där vi känner oss tillräckligt trygga att fridfullt och rofyllt famna de förändringar som kommer i vår väg. Vi kommer inte att kunna älska allt och vissa dagar kommer det bli tungt och besvärligt, men om vi lever med inställningen att även detta ingår och även detta passerar därför att det är så livet bara ÄR. Så vet vi också att vi kommer att ta oss igenom det. När vi upplever de positiva förändringarna är det lättare att vara glad och tacksam, men så länge vi har livet kan vi alltid fortsätta att leva det.
När något ser ut som om det håller på att ta slut och är på väg att försvinna sker också samtidigt något under ytan. Det pågår förberedelser för att ge plats åt någonting helt nytt som inte funnits där förut. Ett tomrum har snart blivit ett nytt utrymme där något fräscht och livfullt kan få plats. Om vi vågar tro att det okända kan innebära någonting glädjerikt, härligt, livfullt och kärleksfullt. Då bereder vi plats för och välkomnar det nya på ett positivt sätt. Med en ljus syn på livet hjälper vi oss själva att hålla ögonen öppna för glädjen som faktiskt också finns där. Precis som solen alltid finns ovan molnen finns även glädjen bortom sorgen och smärtan. Om vi vågar tro att någonting bra är på väg till oss när det gamla lämnar oss, då är det också lättare att låta förändringarna ske. Vi kan då lättare släppa taget om det gamla och ta ett ömt och fridfullt farväl av det. Så att vi sedan kan resa oss och gå de nya förändringarna mera rofylld till mötes. Att leva sitt liv i harmoni och sinnesro är den bästa gåvan vi kan ge till oss själva.
Naturen är naturlig
För att lära sig mera om det som är naturligt, är det klokt att iaktta naturen. För att styra sig själv genom den stora förändringar i sitt liv kan man t ex betrakta dem som lär sig att segla. Hur gör dom?
Det handlar om att iaktta naturen och lära sig hur man kan utnyttja väder, ebb och flod, vindar och strömmar för att kunna ta sig dit man önskar. Man lär sig att läsa sjökort för att undvika att gå på grund och lär sig att ut rätt kurs för att nå sitt mål eller destination. Ingen kapten på sjön skulle komma särskilt långt om de helt ignorerade naturen och istället bestämde sig för att köra på helt efter egen lust och vilja.
Det samma gäller livet självt. Det handlar om att iaktta naturen. Livet grundar sig på sådant som är naturligt och det naturliga är att förändringar kommer. När vi kan lära oss att det bara är så slutar vi att kämpa mot naturen. Iaktta istället förändringarna när de kommer och fundera över hur du kan lära dig att fortsätta styra dig mot ditt mål. Med de förutsättningarna som nu gäller kanske du behöver lägga om kursen delvis eller helt. Du kanske behöver manövrera på ett annat sätt nu när det ser annorlunda ut. Att köra på som förut vore förmodligen oklokt.
Förändringarna som sker i livet kanske kastar om tärningarna, så att förutsättningar förändras. Men det är inte samma sak som att målet är felaktigt eller destinationen bör vara någon annan. Det är förmodligen så att du behöver fundera över någon annan väg att gå eller du kanske behöver fundera ut ett annat sätt att göra det du hade tänkt. Vägen dit kanske nu kommer att se lite annorlunda ut än du tidigare tänkt dig. Själva resans utformning behöver kanske justeras för att anpassas till förändringarna men destinationen eller målet kan ändå vara detsamma.
Ett mål ger dig mening
Om vi påbörjar en lång resa utan att sätta upp ett mål kommer snart själva resandet i sig te sig både långtråkig och onödigt. En resa utan uppsatt mål ger dig inte samma mening och innehåll som en resa som har ett mål. Många människor lever sitt liv utan att bry sig om att sätta upp några stora eller märkvärdiga mål i livet och somliga tycker sig kanske ändå leva livet fullt ut. De kanske till och med anser sig njuta i fulla drag av det. Men om vi vill att vårt liv skall få en djupare mening så behöver vi en vision och delmål att sikta in oss på. Med ett mål får livet ett mera meningsfullt innehåll. Upplevelsen av att själva kunna påverka livets innehåll ger oss också en känsla av tillfredställelse.
Karin Boye skriver i sin dikt; "...det är vägen som är mödan värd..." och det är sant, men för att vi skall känna en längtan att ta det där första steget på en lång resa, bör vi inte först ha ett mål? Vill vi inte veta vart eller varför? Livet självt är en gåva som vi fått men meningen med livet får vi själva skapa åt oss. Den följer inte med eller ingår inte i förpackningen om man så säger. Alla stora tänkare har kommit fram till samma sak, vi är medskapare till det liv som vi lever. Vi är och blir det vi tänker. Vad vi ger till livet genom tankar och handlingar påverkar det liv vi får leva. Detta till trots är vi många som finner det svårt att veta vad vi vill med vårt liv. Att tänka ut vad vi brinner för blir för somliga en lång och utdragen process. Det kan tyckas vara så frustrerande och tidsödande att vi faktiskt funderar på att ge upp och istället väljer att bara flyta med strömmen och därmed slippa tänka efter.
När livet går i stå
Vid någon tidpunkt i livet kan vi uppleva att livet har stannat upp. Det flyter inte på längre. Det har liksom gått i stå. Det kan vara en stor sorg, en rejäl livskris, en skriande brist på mål i livet eller en avsaknad av livsmening eller något helt annat som starkt påverkar oss.
Det är då den verkligt viktiga resan börjar i ditt liv. Den kan leda fram till mycket stora förändringar i ditt liv. Någonstans känner vi det och det skrämmer oss. När du tagit dig igenom detta vet du att det inte blir som förut i ditt liv. När du väl har vaknat kan du inte längre somna om och låtsas att allt är som förut. När du väl har nått fram till nya insikter kan du inte längre säga att du inte vet. Nu vet du något som du inte visste förut. Det är nu som det händer något djupt nere i ditt innersta. Något som du endast upplever som toppen på ett isberg.
Vågar du tro att vi lever i ett vänligt universum? Vågar du sätta din tillit till, trots allt det som nu händer, att du en dag kanske till och med kan må bättre än du gjorde innan, bortom allt detta? Vågar du tro att glädjen en dag återvänder? Håll dig stadigt fast och andas lugnt. Det är livet i dig som rör på sig. Du är på väg in i en livsavgörande förändring.
<< Till Startsidan
|
